Inga längtande blickar kan ge mig det jag behöver
Det blev för många stumma stunder mellan oss två
Det förklarar väl varför jag inte vet vad du känner
Du vet väl att jag inte är den du tror, du vet det nu
Ingen vill vara ensam här i skrattfyllda nätter
Men jag gav mig själv aldrig någonsin en chans
Du gav mig bara gnistror av hopp, men jag överdrev
Skuggan bakom dig är fast bunden, jag kan inte gå
Alla har sin egen orsak för att göra vad än de gör
Jag har ingen orsak, jag gav mig själv inte en chans
19 år gammal, och de förväntar sig att hon ska
Att jag ska börja om och bilda ett liv helt ensam
Men ge mig inga gnistor, jag kan inte brinna mera
Det är för tungt att stiga från askan, helt ensam
Hur ska jag börja om, när jag är fast i allt gammalt
Inga tårar, inga ord, inga svärd kan befria mig nu
Jag får inte springa undan, men det betyder att
Vi två är och förblir, fast i varandras liv, utanför
- Kirjaudu tai rekisteröidy kommentoidaksesi
Kommentit
No niin, tää olikin sit aika uskomaton kokemus, vaikkakin vähäinen muiden näkökulmasta. Sait mut lukemaan ruotsinkielisen runon. Joo ei siinä mitään, mutta mä vielä ymmärsin mitä tässä sanottiin. Enkä sanaakaan ruåttia ole lukion jälkeen lukenut tai puhunut..
Ja nyt täytyy sanoa, että aivan mieletön haikeus puskee läpi riveistä.. En viitsi ihan syväanalyysiä tehdä, koska osa sanoista jäi tavoittamatta, mutta koin silti ymmärtäneeni sen verran, että uskallan väittää tämän olevan varsin loistava.. =o)
Ohhoh, onpas koskettavaa ja kaunista..kertakaikkiaan! *mykistynyt*